Naturen

Naturen i Norge är något av det vackraste jag vet. En morgonpromenad bland vattenfall, vindlande trollbäckar och mossiga skogar ledde mig upp till toppen samman med solens uppgång.

Jag fylldes av tacksamhet för den skönhet jag får uppleva men kunde inte annat än sörja för den gamla skog som för länge sedan försvunnit då jag vandrade den gamla vägen mot havet.

Vi har fått gåvan att vandra i paradiset, på jorden. En jord som förser oss med allt vad vi behöver. Existensen lever genom oss och begåvar oss med förmågorna att uppleva allt detta. Det gör mig helt betagen, att jag får existera och uppleva, som Livet självt. 

Gåvan är också att känna igen att vi är Liv som samexisterar och interagerar med allting som finns. När vi försummar denna visshet och verkar ignoranta inför sammarbetet vi är födda ur, möter vi obalanser som signalerar vaksamhet och behov för förändring. När vi ignorerar även det uppstår diverse symptom som vi kan ignorera ända till det tar livet av oss om vi vägrar lyssna.

Om vi väljer att kontrollera och tämja istället för att sammarbeta med Naturen och oss själva, tar ignoransen sönder den vackra jord vi bor på och försummar gåvan vi Är.

Det är lite där vi befinner oss.
Samtidigt har vi allt det här vackra…
och en hel rymd av möjligheter.

Trots alla symptom på planetärt lidande.
För vi kan lära oss djupare om vår samexistens med Allting, vi kan förstår att det ”motstånd” vi möter visar oss i rätt riktning för att återställa balans. Att vi behöver sammarbeta med Allt Liv, för att förstå oss på vårt egna.

Och precis som med medicin och rymdraketer, behöver vi överväga nyttan med risken.

Utveckling av alla det slag är fascinerande och sprungen ur människans underbara nyfikenhet.
Vart kommer vi ifrån? Vilka är Vi? Vart är vi på väg?
Och hur vill våra hjärtan egentligen leva Livet på jorden?

Och hur bär vi oss åt för att ta oss dit?

Som Charles Eisenstein vackert sätter ord på i sin bok (den Bok alla vill läsa) ”The More Beautiful World our Hearts Know is Possible” kan vi skapa en ny grogrund för mänsklighetens utveckling, ett fundament som vilar i vår symbiotiska samarbetsvilliga Natur snarare än separation från allt och allting.
Det ger en helt annan utveckling.

Som väcker nya smartare frågor…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *